bristningsgränsen
idag var jag där. jag hade inte ett dugg trevligt faktiskt. men det är ju som det brukar vara när man kommit fram till den punkten..
egentligen borde jag må toppen bra idag? men det gör jag verkligen inte...
Min dag började trots allt otroligt bra. jag blev väckt av att någon håller om mig & jag fick kaffe på sängen bättre morgon får man inte. men sen var det stressa iväg till skolan as usual. Och skolan altså, jag tycker fortfarande att det faktiskt är riktigt roligt. Men mina lärare börjar beté sig konstigt och jag förstår inte varför? helt plötsligt så var nästan alla mina lärare allmänt spydiga och otrevliga mot mig idag, det tog faktiskt hårt på mig. låter hur fånigt som hellst, men eftersom att jag råkar vara 3 år äldre än de flesta i min klass, och redan gått gymnasiet två år så har jag verkligen hunnit vara otrevlig så det räcker mot vuxna människor. min syn på vuxna har förändrats helt! jag respekterar verkligen vuxna nu förtiden, och behandlar dom så klart därefter.
-att vara trevlig och possitiv är något iallafall jag tycker är viktigt!!
jag vet inte men det käns som om jag inte fått annat än sneda blickar och skumma tankar om mig som elev på skolan enda från början.. men idag märkte jag verkligen att de faktiskt var både otrevliga och spydiga helt utan anledning.!!
Om mina lärare ska behandla mig som skit när jag behandlar dom med respekt så kommer jag tappa mitt "skolsug"alldeles för snart. men det vill jag inte! jag krigar verkligen för att klara av den vardagen jag har, och för att orka med skolan. Det är fan ingen lek!
tyvärr så är det nog inte många som förstår sig in i just min situation men iallafall...
På tal om ingenting, jag är tacksam över den farmor jag har. Du ser rakt igenom mig. men det är bra!<3
