torsdag.
blir väckt a telefonens ringsignal och överväger att inte svara, så dags att höra av sig den dagen jag åker.
men jag svarade endå. fast det skulle jag nog inte gjort..
du förstörde min dag. du fattar inte
hur mycket det egentligen betyder för mig att få träffa er är jag väl är i stan?.
men det här var sista jävla gången jag försökte. nu är det eran tur . jag tänker inte försöka vara en del av min egen familj om de inte uppskattar / vill? det. sjukt tråkigt. jag vill vara en del av erat liv när ni växer upp, men jag kan inte. jag har ingen möjlighet... pga. av era ruttna föräldrar! tiden fins så länge man vill!!!!
jag kommer ångra min när ni blir äldre att jag inte kämpade hårdare, men jag klarar det inte. jag kan inte ge och ge och aldrig få något tillbaka. men det betyder inte att jag inte älskar mina systrar. för det gör jag!
det räcker med att jag gick miste om en systers uppväxt pga av en pappa som svin.
ni sitter där på era tusenlappar och begriper inte ett jävla skit.. ni förstår inte hur det är att inte ha någon mat i sin kyl.
och du gnäller! jag förstår inte., det kommer jag aldrig att göra. men det vill jag nog inte heller..
ena dagen vet jag varför jag älskar dig så otroligt mycket , ser upp till dig. men sen kommer den dagen då jag inte förstår nånting.. du har gjort mycket för mig. men vad gör du nu?
- gnäller om pengar, vad jag inte gör, vad jag borde ha gjort, vad jag bör göra..
det är synd att det alltid ska bli såhär när jag behöver min egen familj som mest. med det är kanske därför du håller mig på sånt avstånd? för du orkar inte veta hur jag egentligen mår..
