Astronom

jag vet varken in eller ut. allt bara händer käns det som. som om jag står på sidan av och ser mig själv leva mitt liv.

jag kan inte ge det en till chans har jag kommit fram till. tror jag. som sagt allt är bara ett enda virrvarr av frågor. precis som vanligt. jag orkar inte tänka på andra istället för mig själv. jag vägrar gå tillbaka i mina gamla äckliga  fotspår som nästan är igensopade. jag kan inte sjunka så lågt. om det ska finnas fler chanser ligger bollen hos dig! 

 skiter i resten. det kommer väl nån annan dag.