tacksamheten-värdelösheten

jag diskar jag städar jag tvättar jag lagar mat jag rastar hundar jag handlar . vad får jag för det? tack? vad är det för något

jag känner mig ibland som en jävla robot ... allt jag begär är ett jävla tack. jag försöker & försöker. men du tror att allt är pengar. pengar är ingenting för mig. tacksamhet & uppskattning och lite kärlek är allt jag begär . vad ska jag göra för att du ska fatta det? jag tillochmed ber om det., men du verkar endå inte förstå . eller så skrattar du bara bort det. så säger du sluta var sådär. efter så kort tid. jag vill inte skita i det här redan. det vill jag inte, för jag tycker om dig på allvar. men mina känslor kommer inte få bestämma om det här fortsätter, jag känner mig värdelös så det både räcker och blir över endå. jag behöver inte någon som bvehandlar mig som en robot. jag har känslor, jag förtjänar kärlek, jag förtjänar uppskattning. 

 

men tydligen så är allt detta för mycket begärt. 

jag är en människa som vill ha mycket kärlek. det kommer jag aldrig kunna få för mycket av. jag behöver närheten, inte bara när jag mår dåligt. har jag varit för hoppfull? hoppas jag på för mycket? begär jag för mycket? jag kanske begär för mycket samtidigt som jag inte begär något alls..... 

det är inte konstigt att man bryter ihop. det är inte konstigt att man får ångest. det är inte konstigt att de här destruktiva tankarna har kommit. bara jag inte får panikångest igen. det orkar jag inte.. då har det gått för långt. jag tänker fortsätta tills jag flyttar då kanske det blir ändring, då kommer du få sköta ditt själv. då har jag mitt eget att ta hand om. jag räcker inte ens till åt mig själv. hur ska jag räcka till åt två? 

när det väl kommer till kritan blir jag som stum, jag vet inte vad jag ska säga. du har rätt. såfort du avbryter så blir mitt huvud tomt. jag vet inte hur jag ska förklara för att du ska förstå.. när jag säger vad jag tycker, och när jag berättar hur jag mår ger du mig en blick som ingen nånsin kommer kunna förklara.. det är precis som om det står i dina ögon- skojjar du med mig. 

 

det är inte roligt att känna sig värdelös, det är inte roligt att må så här. jag har så stor lust. men jag tänker inte sjunka så lågt. jag tänker inte riskera mig själv på det viset. jag är förstörd så det räcker endå....


man kanske borde döpa om bloggen till ångest.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0