skrump
förstår inte var de där kom ifrån,? från ingenstans, var längesen jag flippade på det där sättet. trodde det var slut på det. men tydligen inte.... panik. känslan är inte välkommen i min kropp. det fins inget värre än att ha den där paniken inom sig och inte veta var man ska göra av den.. man försöker slå ut den, skrika ut den, gråta ut den. men ingenting hjälper. det går inte heller att vänta ut den som ingenting. vad fan ska man göra ?.
fick sömntabletter iallafall. och blev sjukskriven åter igen.. hur fan ska man kunna gå ur den här cirkeln?. jag som vart så stark, jag som är stark. men känslomässigt verkar jag vara svagare än nånsin. men ingenting ska få sänka mig tillbaka dit jag en gång stod. detta är en ny grop. någon jag inte känner igen. men hellre det än samma gammla vanliga......
inatt får jag sova.
