nyatagnyamöjligheter
bara en liten detalj som syboliserar att nu måste vi rycka tag i det här och börja ta vara på det man har.
ibland har man två val- give upp ore fight for it!
det lättaste är ju att skita i. men det är roligare att lyckas med något!
roligt, trevlig dag idag. får se hur det slutar... ont gör det också.
käns inte lika sorgset att prata lr tänka på dig, just därför tänker jag ninte skriva ngt om det så behöver jag inte tänka på det alls!kärlek.
man har så många alternativ. men det är inte många som knackar dig på axeln.
så därför ta chansen när du väl har den.
en sak kan knacka dig på alxeln och fladdra till i din mage, kärleken. tuvär är det inget vi kan styra över så därför får man väl vara tålmodig? tro mig, magen säger till när du ska titta till en gång extra, & le med det leendet du bara lyckas ta till i just den sekunden.. den känslan kommer förhoppningsvis aldrig att fly från dig. det är något du nog får ha kvar. sålänge du är redo att kämpa när det är aktuellt!
det här är en möjlighet jag ser långsiktigt på. det fins ingenting att förlora.
kärleken påstås vara en gåva?
jag har sagt saker som jag kommer att få ångra länge... jag vet inte hur jag egentligen ska få dig att förstå?
det spelar ingen roll vad jag än säger så uppfattar du det fel...
sen den dagen ditt liv förändrades har jag gjort allt jag kan för att stötta dig och få dig att må bättre ... jag la hela mig själv och mitt liv åt sidan för att kunna ge dig ALLT jag kunde, men det verkar inte som om du tagit åt dig nånting av det jag gjort för dig? du beter dig som om du inte ens märker att jag gjort vad jag kunnat för dig.. jag har struntat i mina kompisar gång på gång för att istället vara med dig, jag har struntat i sånt jag tycket är roligt för att istället göra något du tycker är kul. jag har setat hos dig timme efter timme och tittat på tv vilket jag HATAR i väntan på att du ska lämna datorn, jag har åkt till dig och sovit hos dig för att du inte vill komma till mig pågrund av att du inte trivs i mitt hem?... jag har lärt mig spelet du spelar för att vi ska ha något gemensamt, och för att jag ska kunna förstå vad du pratar om när du velat diskutera det lr bara berätta något. visst jag tyckte spelet var kul men det va bara ett plus. jag har åkt med på lan för att dels få komma iväg och träffa andra människor, men mest för att få spendera mera tid med dig, och för att jag vill ta del av dina intressen..vad mer ska jag säga? jag har gjort saker dig som jag aldrig trodde jag skulle göra för någon... jag har svalt min stolthet och hållt med dig miljontals gånger för att undvika tjaffs och bråk... jag har försökt peppa dig till både det ena och det andra för att få dig att komma ut bland människor och börja ha roligt igen.... utanför en lägenhets trygga, låsta dörrar....men ingenting jag gjort eller sagt käns som du har tagit på allvar... bara lyssnat med ett halvt öra.
det har hänt åtskilliga gånger att jag gråtit ut hos dig och verkligen öppnat mig och sagt saker jag aldrig trodde jag skulle säga till en enda levande varelse... men hur många gånger har du egentligen lyssnat på allvar? .
och hur många ggr har jag egentligen sagt till dig VARFÖR jag mår dåligt och du påstår att du lyssnar och förstår, men helt plötsligt så vet du endå inte varför jag mår som jag gör. det jag säger till dig oavsett vad går bara rakt igenom dig och en stund senare kommer du inte ihåg vad jag sagt.jag undrar om det finns nånting överhuvud taget som fastnat i din kropp och själ av allt jag sagt ocg gjort.? jag vet inte ens om du har tagit dom viktigaste orden i världen på allvar - jag älskar dig.
alla dom gånger jag har sagt de orden till dig under dom här tre åren har jag verkligen menat det.. !
du är en kärlek som alltid kommer att finnas kvar i mig. men jag vet inte om det är bra eller dåligt? just nu käns det som om bara ditt namn sliter mig i bitar.. de orden du sagt till mig är som en knytnäve i ansiktet varje gång jag tänker pådet.
men endå kan jag inte sluta minnas alla underbara stunder du och jag haft tillsammans...
våran första nyår tsm, vår sommar på öland, de få nätterna ute i stugan, resan till amsterdam, de gånger vi badade med astro på björnön. alla gånger vi suttit tillsammans och jag har tittat på dig och tänkt hur sjukt mycket jag egentligen älskar dig, de gånger du sett på mig med dom ögonen bara du kan se mig med.
ska jag fortsätta skriva kommer detta bli bibel av något slag. men som sagt jag vet inte vad jag ska göra för att du ska förstå.. min glädje, min ilska, mina tårar, mina sår ingenting tar på dig längre... är jag altså så betydelselös? vad har jag egentligen gjort för att förtjäna den här behandlingen?
men som jag sagt så många ggr förr-
jag älskar dig verkligen av hela mitt hjärta och hela min själ vare sig jag vill eller inte. och hade jag kunnat ge dig stjärnhimlen hade du haft den i dina händer för länge länge sen ..............
