västerås
kom till västerås igår. kände bara för att åka hit och vara här några dagar. är vän med min Hanna igen. käns riktigt skönt. jag kan ju inte säga att jag inte e sur över mina stekpannor men de har jag släppt. stekpannor går att köpa för pengar , det kan man inte göra med vänskap. speciellt inte vänskap man haft sen barnsben. käns härligt att vara hos familjen blomgren igen. har saknat dom. speciellt Hanna förstås. Astro har nog saknat sin mamma en del också. han är helnöjd med att vara här.
har hälsat på farmor och faster å firat farbror Jonas idag. han fyllde 28 ! stort grattis till honom. han kommer nog alltid att vara min stora förebild. har beundrat han sedan jag var liten. kan inte förneka att jag faktiskt fortfarande gör det. han är den storebror jag aldrig haft. Rickard är också bra förstås, men har aldrig stått mig alls lika nära som Jonas.
Sedan har jag & Hanna vart på sjukhuset och hälsat på Jonna som ligger med bruten fotled? hög på morfin. å hunrda procent ärlig, haha. hon e söt. tycker så synd om henne , stackarn får inte rida på flera månader... hästar är farliga. men underbara trots allt.
och stackars, älskade sylvia, som tydligen bara har ev. några dagar kvar.. det var hemskt att se den inte ens 70:åriga kvinnan ligga blek och svag på sjukhusbädden. våran andra mormor. som alltid är uppe och knatar, fodrar hästar, mockar boxar, tar hand om hundar och katter osv.osv. det var inte så lätt att hålla masken. men hon var glad att se oss. var tvungen att ge henne en klapp på handen och på huvudet innan jag gick. det var nog sista gången jag såg henne.. och det var inte långt ifrån att tårarna började spruta. men eftersom hon tror att vi inte något vet så är det lika bra att låtsas som att hon snart kommer hem igen.
har aldrig stött på en sån underbar dam. som bryr sig så oerhört mycket om allt och alla. hur dåligt hon än mår så får man hellst inte tycka synd om henne. så OTROLIGT stark och ENVIS är hon.. ber för hennes skull att detta kommer att gå fort så hon slipper lida. usch. att jag ens kan sitta och skriva sånt här. men lika bra att erkänna för sig själv att det kommer att hända. det är fortfarande en chock. funderar på om man skulle köpa någon vacker blomma och skriva ett fint kort och åka upp med imorgon.. hon blir så lycklig över småsaker. kärlek till henne.
